Presentation

Områdespresentation

Radhusområdet Skönstaholm ligger i stadsdelen Hökarängen, stadsdelsområdet och församlingen Farsta, Stockholms stad. Det ligger 10 km söder om stadens centrum invid Nynäsvägen. 10 minuters promenad till tunnelbanan. Resan till T-centralen tar 20 minuter.

I Skönstaholm finns det 150 lägenheter av nio olika typer; 76 st 3 rok, 60 st 4 rok, 14 st 5 rok. Området planerades i slutet av 1940-talet i ambitionen att bli ett propagandaområde för radhus med hyreslägenheter, en bostadsform som var märkligt ovanlig i Sverige till skillnad från övriga Europa. Den första inflyttningen var i slutet av 1951.

Husen är välplanerade. Bland de första hyresgästerna ansåg många att just deras lägenhet var den bästa. Med dagens synsätt är handikappanpassningen inte fullgod. Bl a har trerumslägenheterna toalett endast på övervåningen.

Arkitekt var stadens fastighetskontor, vars chef var Nils Sterner. Närmast ansvarig för projektet var arkitekten Erik F Dahl.

Stor omsorg lades också på den yttre planeringen. Landskapsarkitekter var Walter Bauer och Erik Anjou, två av den tidens mest ansedda yrkesmän.

Torget framför butikshuset och den asfalterade rundeln i områdets mitt ligger på kommunal parkmark. Ansvariga för planeringen här var den legendariska stadsträdgårdsmästaren Holger Blom och Erik Glemme, känd bl a för planeringen av Kungsträdgården inför stadens 700-årsjubileum.

Fastigheter

Föreningen äger fyra fastigheter som tillsammans bildar radhusområdet Skönstaholm.

Dagningen 1: Skönstaholmsvägen 2-96, Söndagsvägen 47-77

Dagen 2: Söndagsvägen 38-40, 44-76

Kvällen 3: Söndagsvägen 86-114

Gryningen 1: Skönstaholmsvägen 7-113

Fastigheterna är särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt enligt stadsmuseets klassificering (grön klass). Förbud mot förvanskning av kulturhistoriska värden gäller enligt 8kap 13§ Plan- och bygglagen. I övrigt gäller varsamhetskrav och särskilda krav vid underhåll enligt PBL 8:17 och 14§§.

Skönstaholm består av 24 huskroppar med radhuslägenheter och ett centrumhus. Numreringen av husen framgår av bilden nedan.

null

Kulturklassat

Området är en kulturhistoriskt värdefull miljö. Det innebär att förändringar måste göras varsamt, så att bebyggelsens särdrag beaktas.

Byggnader och material

Utöver bostadsytan finns i många av lägenheterna rymliga källare. I andra inkräktas ytan av skyddsrum eller av undercentraler för uppvärmningen, den sker med fjärrvärme.

Husen är hantverkligsmässigt byggda. I ambitionen att ge sysselsättning åt företag som höll på att slås ut i efterkrigstidens omstrukturering av byggnadsindustrin anlitades fyra småbyggmästare, vilket gett något olika kvalitet åt olika delar av området.

Ytterväggarna är av lättbetong, mellanväggar av betongsten eller slaggplattor, som på den tiden var ett vanligt byggnadsmaterial. Bjälklagen av betong med golvbeläggning av parkett eller linoleum. Invändig ytbehandling med kalkputs och målning eller tapetsering.Tvåglasfönster i träbågar. Yttertaken var från början täckta med tegel. Efter många frostsprängningar byttes teglet på 1980-talet ut mot betongpannor, som visat sig vara frostbeständiga.

I ett energisparprojekt har konstaterats att olika former av tilläggsisolering och fönsterbyten inte skulle vara ekonomiskt försvarbara. En viss otäthet medverkar möjligen till att radonmätningar vid flera tillfällen gett tillfredsställande resultat, trots att en del av husen är byggda med s k blåbetong.

Skönstaholms Byggmästare

Området delades in i fem grupper med olika entreprenörer:

  1. Pelle Wahlstedt Byggnads AB: Hus 1, 2, 3, 8.
  2. Byggnadsfirman Carl Barton: Hus 4, 5, 6, 7, 25.
  3. AB Bostadsbyggen: Hus 13, 14, 15, 17, 18, 19, 20, 21.
  4. Byggmästare Bertil Karlberg: Hus 9, 10, 11, 12.
  5. Byggmästare Dan Åkerlund: Hus 16, 22, 23, 24.

Av dessa gick Dan Åkerlund i konkurs och hans andel slutfördes av AB Bostadsbyggen.

Lägenhetstyper i Skönstaholm

Bland de 150 lägenheterna finns nio olika typer. De ansvariga arkitekterna, Nils Sterner och Erik F Dahl skrev i sin presentation av området i tidskriften Byggmästaren 1952/A6 att man önskade ”åstadkomma ett lämpligt urval typer anpassade ifråga om storlek och rumsgruppering till olika familjer och deras sammansättning, boendevanor och ekonomiska förutsättningar. De yttre förutsättningarna såsom marklutning, orientering i förhållande till entrésida osv har självfallet också påverkat lägenhetslösningarna”.

Detta i kontrast till vad som staden tidigare hade planerat i Veckodagsområdet, 256 identiska radhus om 3 rum och kök. Detta blev aldrig byggt. I den svåra bostadsbristen byggde man istället trevåningshus på samma stadsplan.

I Skönstaholm byggdes också många treor, men hälften av alla lägenheter är fyror eller femmor. Erik Dahl berättade att man hade oroat sig för att det skulle gå att hyra ut så stora lägenheter här längst borta i söder. Utanför Skönstaholm vidtog åkrarna och skogen. Farsta började inte byggas förrän flera år senare. Men till sin förvåning fann man att de större lägenheterna hyrdes ut först.

De först nyinflyttade tyckte också att just deras lägenhet var den bästa. Som man ofta tycker om den nya bilen.

Apropå bilar fanns det från början bara 9 stycken i Skönstaholm. Detta enligt en av urinnevånarna, Sverker Myrenberg. I dåtidens planering strax efter andra världskriget räknades det inte med mer än 1 bil per 18 invånare, nu är det 1 per 2 eller 3. Sterner och Dahl är mera framsynta. De skriver att ”ett planerat centralgarage inte har fått byggas vilket kommer att medföra vissa komplikationer”. Garaget var tänkt att byggas där Riksbyggens stora hus ligger just vid infarten till Skönstaholm.

För att återgå till lägenhetstyperna. I Skönstaholms jubileumsbok, sid 142–166, gör arkitekten Klas Lundkvist en grundlig redovisning och analys av de olika typerna och visar också på en karta i vilka huslängor som de ligger.